Våld mot personer med funktionsnedsättning

Studier har visat att personer med funktionsnedsättning utsätts för våld i högre grad jämfört med andra grupper. Våldet tar sig också i uttryck i form av fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt men specifikt för denna grupp är att våldet även specifikt är funktionsrelaterat. Det vill säga att övergreppen riktas mot funktionshindret, exempelvis att inte tolka för en person som är döv och på så sätt isolera och exkludera henne ur ett sammanhang. Det kan också vara att flytta rullstolen ifrån sängen så hen inte kommer upp eller flytta runt saker hemma hos en person som är synskadad så att hen inte hittar. 

Det har dock uppmärksammats brister i bemötandet av våldsutsatta personer med en funktionsnedsättning, där utsatta personer bland annat vittnar om att de inte blir trodda på. Troligtvis spelar fördomar och myter in vid bemötandet vilket resulterar i ett diskriminerande bemötande. Myterna kan vara att personer med funktionsnedsättning inte har förmåga att uppleva en brottslig handling, inte kan skilja på fantasi och verklighet eller att våldet skylls på den utsatta.  

Dessa faktorer kan leda till att en inte anmäler våldet eller inte söker hjälp och stöd. Dessutom har stödet visat sig vara begränsat då myndigheter och jourer inte har kunskapen eller möjligheten att tillgodose behoven. Exempelvis tar inte alla kvinnojourer emot/kan inte bemöta personer med funktionsnedsättningar.